Från snowboardproffs till gymnasielärare

Pontus Ståhlkloo! För er som har varit med i snowboardsvängen i Sverige kanske känner till hans långa historia inom snowboard och för er andra så har ni här en skön intervju med Pontus. Från sina första brädsvängar 1988 till bland annat fyra SM guld i Halfpipe, OS i Nagano 1998, ett antal segrar i boardercross proffstour och totalvinnare av världscupen i boardercross 2000/2001 till att idag jobba som tränare och coach för eleverna på snowboardgymnasiet i Malung.

Hej Pontus, hur är läget?
Tjenare, jo tack läget är bra.

Du har en gedigen historia inom snowboard i Sverige. Berätta lite om hur allt startade och dina första år på brädan?
Alltså, först åkte jag skidor från ca 7års ålder tills jag var 14. Är ju så gammal att snowboard inte riktigt fanns i Sverige när jag var liten. Ungefär samtidigt som jag testade en skateboard för första gången så började det dyka upp lite bilder i tidningen Åka Skidor och framförallt det klassiska omslaget med Matti Notlind väckte intresse. Några äldre locals kom hem från säsong i Sälen och åkte bräda och när man fick se snowboard live så var man så att säga såld direkt.

Tjatade till mig en endagshyra (en Burton Elite 150 med swallow tail) i Tandådalen på våren 1988 och med tipsen från en spalt i Åka Skidor fick jag till mina första svängar. “stå på framfoten och sladda med bakfoten” sitter kvar i huvudet för alltid. Hann med en dag till i Tandådalen innan säsongen var slut och följande sommar jobbade jag in ca 3700 kr som gick oavkortat till en ny snowboard. En Burton Cruiser 165, värd varenda krona visade det sig. Året efter var kom första Craig Kelly brädan och än idag har jag inte känt en sådan markant skillnad mellan två brädor. Cruisern var trög, tung, med kärna av kexchoklad (?!) och bindningar med formen av stuprör. Craig Kellyn, mittmonterad, lätt, träkärna och Burtons nya freestyle bindningar.



Det tog inte många år innan du fick din första sponsor efter ett klassiskt snowboardcamp i Riksgränsen ”Craig Kelly Camp”. Hur gick det till?
Egentligen vet jag inte hur Andreas på Active Pro Stuff fick reda på att jag var upcoming. Körde mina första tävlingar under säsongen innan och gjorde bra ifrån mig. Vann bl.a. halfpipe SM för juniorer i Trillevallen. I alla fall kom jag hem från campet i Riksgränsen och fick erbjudande om att köra för det nystartade Pro Stuff teamet tillsammans med Henrik Wadsten och Niklas Donaldsson. Gratis utrustning och som start bjöds det på snowboardresa till Kaprun och glaciäråkning på Kitzsteinhorn. Inget man direkt tackade nej till!





Tävlandet var en stor del under din snowboardkarriär men hur kom det sig att du slutade med halfpipe och började med boardercross?
Körde som sagt mycket halfpipe från början och det eskalerade såklart inför OS Nagano 1998. Där runt 1995/96 dök boardercross upp som koncept och nyfiken som man är så testade vi såklart. Kul och obeprövat i början men tävlingsformen verkade passa mig som var hyggligt allround som åkare. Körde tillslut alla boardercrosstävlingar som gick på samma ställen som halfpipe touren och någonstans i bakhuvudet började ett litet frö att gro. Kvalade i alla fall till OS på det berömda håret och det var fullt fokus på det men redan innan OS säsongen började var planen att köra några boardercrosstävlingar som test i USA efter att OS var över.

Jag och Henrik Jansson åkte över till två tävlingar på det som då hette Swatch Boardercross Tour och efter att jag kom till final i båda tävlingarna och knep en tredjeplats var saken klar. Berättade för mina sponsorer (K2 snowboards) att nu var det 100% boardercross som gällde och som tur var tyckte dom att det var helt ok. Helt klart en nystart på tävlingskarriären och nästföljande fyra år en ny världstour att följa. I tävlingssammanhang mina största framgångar som brädåkare med ett antal segrar och pallplatser på både proffs och FIS touren. Knep t.o.m. ett X-Games brons och den totala världscuptiteln under de åren.

Höll du dig skadefri under dina mest aktiva år?
Nja, hyggligt ändå. Småskavanker mest med lite utsträckta ledband och så där. Men när jag började med boardercross blev det lite mer action så att säga. Var med om en vurpa i Laax en gång som resulterade i att en medtävlares stålkant grävde ett djupt jack i låret. Ett 30 tal stygn, 4 dagar på sjukhus i Schweiz och 6 veckors rehab blev kontentan. 2002 landade jag kort på ett saftigt gap på en större tävling i Japan och en fraktur i en kota gjorde faktiskt att den professionella snowboardkarriären var över. Tur i oturen för ryggfrakturer kan ju sluta betydligt sämre…





Redan 2004 halkade du in som lärare på snowboardgymnasiet i Malung och har coachat många av Sveriges absolut bästa åkare genom tiderna. Vad krävs för att nå toppen som åkare idag?
Lite som i all annan idrott på hög nivå behövs det dedikerad träning i den sport du vill bli bra på. Sen som snowboard har utvecklats är det numera en stor fördel om du är akrobatiskt lagd och har rört på dig och din kropp på många olika sätt under hela uppväxten. Blir lite klyschigt svar men man ska också komma ihåg att snowboard har många olika karriärvägar. Att sikta på akrobatisk parkåkning och OS är bara en del av den brädåkande livsstilen.

Hur ser en vanlig dag ut för dig när du jobbar?
Stämplar in och ställer upp kaffetermosen på bordet! Nä, inte riktigt så. Är det barmarkssäsong håller vi tränare i all träning med eleverna. Gym, löpning, trampolin och spänstträning är grundpelare. Det planeras läger, tävlingar o.s.v. Möten avhandlas också kring “vanliga” skolfrågor.
När det är säsong blir det åkning (eller korrekt term är träning!) i de backar i närområdet som erbjuder bäst förhållanden för dagen. Oftast är det Tandådalen och Trysil innan Kläppen kommer igång med sin stora park. Vi har en del fasta moment som vi vill genomföra under säsongen t.ex. grundteknik i carving o.s.v. men ingen dag är den andra lik eftersom vi hela tiden anpassar oss efter väder, vind, shape på hopp, regn, snö, nivå och pepp på grupp o.s.v.

Sista åren verkar du fastnat helt för att åka på olika Banked Slalom tävlingar världen över och du har bland annat placerat dig riktigt bra på den mest klassiska tävlingen Mt. Baker Banked Slalom. Vad är det som lockar med dessa tävlingar?
Alltså banked slalom som koncept är helt grymt. Alla åldrar och förmågor tävlar i samma “arena” på lika villkor och det blir mycket trevligt snowboardhäng. Om man vill vara lite mer snowboardfilosofisk så är det för min del lika viktigt med rytmen och kraften i banan som själva resultatet. Det är bara att kolla hur t.ex. banan på Tenjin Banked Slalom i Japan böljar naturligt i terrängen så fattar man att den är kul att köra. Sen ska jag inte sticka under stolen med att framgång såklart är kul och att vinna i Mt Baker var en helt magisk upplevelse.





Brädsporter är ju din grej och du både surfar och skatar mycket. Om du får välja: Maldiverna eller puder i Japan?
Ahh, Pest eller Kolera…Jag väljer ändå surf på Maldiverna av den enkla anledningen att jag scorar en del ok puderdagar som livet ser ut nu och surfet är mer exklusivt och svårt att få till. I båda fallen är det dock faktiskt viktigare och viktigare med ett peppat och trevligt sällskap att dela upplevelsen med.

Ni har en fin snowboardklubb ”Gesundteamä” i din hemmabacke Gesunda . Har ni sett någon tillväxt av yngre snowboardåkare sista åren?
Tackar, “shredding since 1994” Klubben har varit med länge och sett snowboardintresset komma och gå. Men för några år sedan var det som att något hände i backen. Kändes som att fler barn åkte bräda än skidor och vi tar åt oss lite av äran eftersom vi har arrangerat gratis prova på snowboard i snart 10 års tid. Alla barn (nja nästan alla iaf) vill testa bräda så det gäller bara att göra tröskeln så låg som möjligt för att testa första gången.

Har du några tips för den som vill bli en bättre snowboardåkare och vill börja tävla?
Såklart åka mycket hela tiden och var inte rädd för att testa både tävlingar och att åka på camps. Kolla definitivt upp Rookie Campsen som arrangeras några gånger per år där får du träffa flera som är peppade på att åka bräda. Är du mer eller mindre ensam i din hemmabacke finns det mycket också bra instruktionsfilmer på youtube att inspireras av.




Kort om Pontus Ståhlkloo

Född:
1973

Bor:
Sollerön utanför Mora

Började åka snowboard:
1988

Senast sedda snowboardfilm:
Nitrofilmen Offline nu på morgonen

Åkdagar förra säsongen:
Brukar inte räkna åkdagar men 2018 hade jag 100 vet jag men det var ett extremt år. Men runt 80 skulle jag tro. 20-40 surfdagar…...

Från vilka snowboardåkare hämtar du inspiration:
Lite olika beroende på detaljer. Arthur Longo för surfig banked stil och transfers, Terje Håkonsen för att hålla igång trots ålder, Kix och Dash Kamp för superagressive banked åkning. Såklart Nicolas Müller för stilen, Ashley Call för sjuk pow surf o.s.v. Listan kan göras längre och man inspireras hela tiden av de jag åker med till vardags både hemma på Gesundaberget och elever på skolan.

Goofy eller regular: 
Haha, Regular på snowboard, surf och powsurf, Goofy på skateboard.

Stort tack för att du tog dig tid Pontus! Hoppas vi ses i backen i vinter.

Vi vill även tipsa alla läsare om Pontus instagram.